Nyårsafton

Titta vilken vacker tjej jag har!
Jag vår nyårsafton, är lite unexpected faktiskt.
Kalkonmiddag hos Dylans mamma... mumma så gott, hällde även i mig godis tills jag mådde illa. Sen hade vi köpt några raketer för skojsskull, bara för att förstöra miljön och skrämma alla djur.
Vi var faktiskt ute i industriområdet här i Kista för att vara så bort ifrån bebodda områden ju, Lite Kudos för det ju.
Asha tyckte det var dunderskoj och Cecilia höll henne sällskap medans jag satt i Bilen med Jozef. -7grader ute... fysatan alltså.
Sen åkte vi och lämnade Cecilia, Asha blev helt förstörd. Hon är besatt av henne just nu faktiskt.
Sen hem till att mysa.. Det börja med att jag rensa "godisskåpet" och kylen,.. Dylan tar hand om barnen och jag har dammsugit och redan börjat ta ner julpynt.. Jag känner att jag vill ha en helt nystart på året. Städat och fint.
Dylan ska tillbaka till jobbet nu på måndag, han har varit hemma sen den 11.e November, och även Asha ska tillbaka till Dagis nu på måndag.. Det blir jag ensam med Jozef.. guders va ska jag göra av mig egentligen??
Promenera, promenera och åter promenera.. Ska även börja sy :D
Gott nytt på er allihopa.. Hejdå till detta knas år alltså.. Fy fan på dig 2011, du har behandlat både mig och mina vänner ganska dåligt faktiskt..
Nattinatt.. Ska äta saffranskaka med min underbara bakande sambo och skåla på en fet champagn flaska.. POMMAC.. sista läsken och skiten jag ska få i mig.. Sen invänta nästa mens för nästa "unna mig tid"
GOTT NYTT ÅR!
GODIS
Det ska bli spännande att se hur jag klara av att ta bort all skräp ifrån vardagen, klara mig utan läsk och choklad och leva sunt? Jag tror inte jag kommer att klara det.
Jag ska enbart äta skräp när jag har mens.. Ni tjejer vet, när det är dags för mens och man skulle kunna mörda för en bit choklad? Då ska vara min "unna mig själv" tid.
Vi här hemma ska inte ha "lördagsgodis" längre, vi ska ha "månadsgodis" både för våran och för barnens skull.. Det finns en massa annat gott som man kan gotta sig på.. som inte är godis eller choklad..
Igår drack jag en cola och en Dr.peppar.. tog mig en Twix som försvann på NOLL tid..
IDAG SKA VI KÖPA GODIS.. gud va ja ska äta ihjäl mig då.. En pommac Champagnflaska till tolvslaget, om inte tidigare.. som blir de sista läsk jag dricker..
Helt ärligt gott folk,.. hur ska jag klara detta.. Jag som har överlevt på godis, kakor, choklad och läsk? HUR?
Jag har svårt att föreställa mig ett liv utan alla dessa saker faktiskt.. Känns ganska omöjligt.
Jag måste klara detta, för min hälsa och mina barn.. De ska inte lära sig att leva ett sånt här liv, och bli feta och dö tidigt..
Nu tittar Asha på tv, så kom det upp nå program med Pizza.. och hon skriker "Jag vill få Pizza, Jag Måste ha pizza"
NEJ va hemskt.. Vi som aldrig äter pizza här hemma, men ändå.. "Jag vill ha äpple" är vad som ska sägas, inte Pizza!
Bajs bajs o ännu mer bajs
Han somna till slut sen blev vi väckta av Asha..
Hon frågar mig så fint.. "Mamma har Jofez spytt" (ja hon säger hans namn så)
Jag svarar "Nej det tror jag inte" och reser mig upp då Asha får kvävningar.
Jag slänger henne ur sängen så att hon inte spyr ner sängen, tittar mot Jozef och han har bajsat ÖVERALLT.. vanlig amningsbajs, men ändå, Hela han, hans täcke och mitt täcke..
Han ligger hur glad och lycklig som helst, sparkar och pratar, bajs hamnar överallt..
Det va ba att ta upp honom och direkt in i badet med Pappa..
Då vet jag varför han va en gnällig jobbig unge då.. Han behövde skita, hade nog lite ont i magen..
Ungar alltså.. vem annars skulle man tolarera sånt ifrån?
Det är så hemskt, Så hemskt
Jag har iordning gjort det första upplägget på året redan.. Första inlägget med The naked Truth..
![]()
Den avklädda bilden på mig..
Visst den är lite smudged, men det är storleken jag vill visa.. Hur hemsk stor jag egentligen är..
Jag kan inte förstå att jag släpper bilden.. Publicerar inlägget.. JAG ÅNGRAR MIG!
Sanningen ska fram.. Måste fram.. så ni kan följa mig igenom denna långa resa av 2kilo i månaden.. 2 pyttesmå kilo i månaden.. Men detta är en förändring för livet.. NU SKA DET SKE..
Hjälp mig igenom detta.. ge mig STÖD...
Hur ska jag hantera detta och klara av det.. att klara av att ni därute har sett min hemska kropp..
Jag är ändå uppfostrad till att dölja min kropp, kan inte ens byta om framför folk, ha LINNE pga mina hemska överarmar och gäddhäng, så stora och äckliga.. Celluliter ner till handlederna på mig, och ner till fotledarna också.. Hemska hemska kroppen..
Nu ska jag bli fri!
Allt handlar om mina barn

Va så illa tvungen hela 200kr.. Asha min stora tjej..
Va inne på Kistagallarian utan barn, med sönderpumpade bröst..
Dumma mig som lämnar mina barn.. gud vilken dålig morsa jag är.. HAHAH
Va beredd på att se något hemskt.. Något som kan få era ögon att svida.

Nu gott folk.. Jag ska offentliggör mitt utseende.. Jag fattar inte att jag ska göra detta, Men jag tror starkt på att det behövs..
Jag måste hitta motivationen till att banta.. finns min äckliga kropp helt öppet för alla så tror jag starkt på att jag tar tag i det hela lite lite mer..
Tro mig när jag säger detta, men det är fasikan inge vacker syn..
Jag har alltid varit överviktig pga tröstätning som barn..
Som 14-17 hade jag ätstörningar, som en typiskt tonåring.
17årsåldern och uppåt steg vikten.. Upp o ner, upp o ner.. Typiskt jojo bantare.
När jag träffade Dylan 08 vägde jag hela 80Kg.
Förlöste dottern Juni 09 och gick upp till 110kg. Maghäng som resultat.
April 2010 genomgick jag en bukoperation pga en tumör som va fylld med hela 2,5liter vätska. Tumöret var större än min dotter vid förlossningen och magen hängde efter denna operation.
När jag skrev in mig på barnmorskan i Februari 2011 vägde jag hela 96kg.
Vid förlossningen i november 112kg. Maghäng som resultat.
Nu 6 veckor efter min förlossning har jag gått ner till inskrivningsvikten på 96kg. Hela 16kg på 6 veckor.
Svettades ut mycket vatten, en liten pojk på 3310gram och jag ammar.
Min kropp har lidit tillräckligt pga mig och mina dumma samt lata val.
Nu ska det ske en ändring, för hälsans skull inte för utseendets skull..
I min familj finns det oerhört många med hjärt och kärl problem samt diabetes. Jag vill slippa detta och det enda sättet som det kan hända är ju om jag går ner i vikt och ändrar mina vanor totalt.
Jag vill leva ett långt och hälsosamt liv. Hoppa runt och busa med barnen och inte bara se på. Glädjes åt att vara aktiv.
Innerst inne är jag en aktiv människa, som vill delta, som inte kan sitta stilla och är oerhört pigg..
Nu när ryggen värkar när jag vaggar min son till sömns, känner jag NU FÅR DET VARA NOG.
Nu kommer 2012.. Och mitt mål är ju att gå ner ett hälsosamt 2kilo i månaden.. Blir det mer, kommer jag att vara överlycklig!
MMmm knäck
MUMS va gott.. tur att de snart är slut då..
Min älskling på smällen..

Helt seriös.. min sambo är gravid!
Samtal emellan mig och Dylan
Jag "ÅÅ jag vill ha, varför gillar jag omöjliga raser som är sönderavlade?"
Dylan "För du är omöjlig"
Dylan "Varför daskar du mig på rumpan?"
Jag "för den är daskvänlig, och du är MIN biatch!"
catherine har ett leende som kan smälta is...
catherine har ett leende som kan smälta is. Inte bara är hon vacker som en gryning i de norska fjällen, hennes IQ är nästan lika högt som hennes nordiska kindben. Faktum är att många tycker att hon skulle göra sig bra som Fröken Sverige-kandidat, då hennes unika kombination av uppriktig intelligens och bländande, men samtidigt skör, skönhet skulle vara precis vad den tävlingen behöver. Vi på 118800 säger: Varför inte? Mvh 118800
Dylan vill se sig själv som en lokal gangs...
Dylan vill se sig själv som en lokal gangster vars största mål i livet är att få bli antagen till en mc-klubb, göra värdetransport-rån och råna tanter på deras pension. Favoritfilmen är självklart Scarface, där favoritgangstern Tony Montana är en stor förebild. Allt detta är dock en fasad, eg är han en mjuk kille med stort hjärta som vill bli veterinär och längtar efter ett riktigt svenssonliv med volvo och radhus! Mvh 118800
Dylan "Varför daskar du mig på rumpan?" ...
Dylan "Varför daskar du mig på rumpan?" Jag "för den är daskvänlig, och du är MIN biatch!"
Räkna ut ditt BMI
Da biatch is anmäld!
Mitt namn är Catherine. Jag bor i Stockholm men har oro för en familj som bor i Trollhättan.
Nämligen en tjej vid namnet Nanna Inez Christiné Decker 1989-12-05 som bor på Myrtuvevägen 77 tillsammans med sin man Johan Michael Decker 1988-09-12.
Jag har varit i kontakt med Christiné via nätet sen ett tag tillbaka, där hon har berättat saker i förtroende för mig angående sin familjesituation med sina barn Cevin och Emelie. Hon har även berättat att hon är gravid igen, tillsammans med Johan och jag har fått följa hennes graviditet samt allting om situationen med Cevin.
Jag oroar mig något oerhört för henne och hennes barn då hon har skrivit att Johan misshandlar deras gemensamma dotter och Emelie har "konstiga" sår runt om på huvudet.
Hon berättade för mig att Johan även misshandlar henne och att han får henne att må fruktansvärt dåligt.
Jag har tyvärr inte träffat familjen personligen men känner att om hon och sin dotter blir misshandlade av sin man Johan, kan inte jag bara sitta här och försöka hjälpa henne med skrift. Det känns som något borde göras.
Jag går nu emot hennes vilja genom att ta kontakt med er, men känner att i denna situation är hennes barn viktigare än hennes motvilja till min kontakt.
Jag hoppas innerligt att med denna mail att ni kan åtminstonde ta kontakt med Christiné och stötta henne i denna situation eller hjälpa henne, hjälpa sin dotter. Hon har också skrivit att hon vill att Johan ska flytta ifrån de, men har efter flera försök inte lyckats få honom att flytta. Hon är även rädd för det han kan utsätta henne för.
Nu är det så att ni kanske vill ha lite flera detaljer.. Denna tjej har flertals konton på Facebook, flera olika bloggar och det har skrivits om henne i olika forum.. Bekräftelsehora.. JA..
Hon har hittat på eller ja, förvrängt sanningen om allt möjligt, haft fejka graviditeter, en massa missfall och påhitt om sina barn. Men när hon hade uttryckt misshandel mot både henne och sina barn, där kände jag att mina gräns ät nådd när det gäller att bara läsa allting.. Nu skulle det ageras.. Mailet ovanför skickades till Förvanltningschefen på omsorgsförvaltningen i trollhätten där tjejen bor. Jag har hennes adress, telefonnummer samt personnummer på både henne och sin man.. Då är det klart att jag tar kontakt med Soc och förklarar läget om misshandel. Inte tänker jag sitta här och titta på medans man få höra historier om vad hennes man gör mot deras barn!
Cecilia har gjort fint

Cecilia har gjort fint
Pinky

Pinky
Jag ligger i sängen och ammar lillskiten. ...
Jag ligger i sängen och ammar lillskiten. Så stor han har blivit redan. Hela 6veckor. Vilket betyder bm besök för min del, sätta in spiral då vi inte vill ha flera graviditeter, bvc besök med honom imorgon för att vägas och kontrolleras men roligast av allt träning... Jag ska sätta igång med träningen ordentligt. Efter nyår ska Asha tillbaka till dagis och efter lämning blir det promenad varje dag. Därefter ska jag försöka komma till gymmet helst tre ggr i veckan och köra mitt underbara styrka. Tränade styrka tills vecka 30 på gymmet. Folk kollade bra skumt ju. Sen ska jag ge mig på Yoga. För att dra ut både rygg och nacke. Yay nu rullar livet på igen. Ingen bantning här. Ska köra på uteslutametoden dvs utesluta all skräp jag stoppar i mig. Gonatt
Efter lite om o men..

Jag har en otroligt snuttig pojk.. han diggar bröst alltså.. Han tuttar konstant.. Och nu har vi bestämt oss för att ta till nappen.. För han äter ihjäl sig tills han spyr.. bara för att han vill ha tröst och närhet.
Det gör inget egentligen, trots motviljen.. Han mår bra ju.

Idag efter en gnällstund, då Pappa Dylan och Asha va iväg till Sollentuna centrum så somnade Jozef på mig... Min lilleman..
Trance kör i bakgrunden och nu ska träningsmattan framme för en liten yoga försök..
Ja Bara for the record
Cattis - Om mig

Ok peeps..
Det här är jag..
Stora tjejen som har en ätstörning.
Utbildad Undersköterska, tidigare fritidsledare och nu mammaledig.
Till vänster har ni Jozef Simon Wiech född den 15.e November 2011 klockan 21.37.
Hela 3310g och 49cm lång. Efter en 2,5 timmars förlossning utan smärtlindring eller komplikationer kom han ut både skrikandes och bajsandes.
I mitten min underbara sambo. Dylan, född 83. Vi har varit tillsammans sen våren 2008. Vi bor i en liten bostadsrätt på 69kvd i Kista. Han är verkligen kärleken i mitt liv. Jag är helt klart beroende av den här människan på alla sätt och vis.
Till höger ser ni dottern Asha Samantha Wiech född den 12.e Juni 2009 klockan 14.14.
Hela 2695g och 48cm lång. Efter en 7 timmars förlossning med epidural och utan komplikationer för min del, men dottern hade navelsträngen runt halsen, så de var tvungna att springa iväg med henne, Med det gick ändå hur bra som helst.
I'm Baaaack
Back for good, in da hood... rolling on da fat, in my hat..
Ja ni fattar liksom.
Vakna i chock imorse.. Hela familjen sov fortfarande när jag vaknade (jag är i vanligafall först upp) men Asha klev inte upp förens nyss.. alltså klockan muddafuggin 10.. WHATTA WATTA..
Detta är inte normalt..
Detta är katastrof.. utanför normen, inte tillåtet eller ens möjligt..
Jo tydligen är det möjligt för det har nu hänt.. men shittens liksom..
Dagens ska spenderas med familjen, jag kanske ger mig på lite bak.. Funderar på pepparkaksmuffins med vitchoklad topping? Hmm lockande..
Asha tycker sånt är fett med skoj också..
Nej nu ska de drickas kaffe!
0
Everyday Stuff
2011-12-31
21:22:10





